Talking to myself

En väldigt bakfull liten Anki vaknade imorse med ett starkt behov av att se gårdagens bravader ligga i toalettstolen såsom en gulaktig skumliknande sörja. Och så blev det! har spenderat de senaste 6 timmarna med att varva toaletten med att krampaktigt försökt sova bort baksmällan. Förgäves dock. Lyckades precis få i mig dagens första föda - en iskall smoothie och en morot.- Starkt rekomenderat. Jag bet ihop och tänkte att all den där näringen borde bota min sjukdom. Mer vågar jag nästan inte trycka i mig nu. På något sett var det nästan värt det, men det var himla trevligt igår! blev en liten vinkväll hemma hos bea bara. 3 liter vin, 3 tjejer och en himla massa deeptalk om allt och ingentig.

Det är faktiskt inte så att jag inte vet var min gräns för alkoholintaget går, det är bara det att jag väljer att ignorera den.Och dagen efter ligger jag såhär med dödslängtan och huttrar. Mamma varvar skäll med att garva åt mig. Är det såhär det ska vara när man är sjuk?  kan ingen ta hand om mig istället? stoppa om mig och klappa mig på pannan :(