ingen lek längre
Finns inget härligare än att öppna mailen efter tre dagar och se att man fått svar från 3 jobb ansökningar när det varit tyst i ett par veckor för att upptäcka att även dessa skickar ut massmail och talar om att - tyvärr det finns någon som är bättre.
Hur ska ska man kunna gå in på en anställningsintervju och verka självsäker när man vet att det garanterat finns någon som faktiskt är bättre, har bättre utbildning, utstålning, är mer utåtriktad. Ja, tack. Jag har fattat det nu 200 mail senare. Vad ska jag göra? finns ju ingenstans att ta vägen nu. Jo jag kan börja plugga, fast jag inte vill/orkar. Jag vill tjäna pengar få in en fot i arbetsmarknaden. Men det går inte, för - tyvärr, det är svårt välja någon och jag dög inte, här heller.
Så, ska jag alltså bara hoppa på någon utbildning eftersom inga arbetsgivare ville ha mig, gå 3 år till och utbilda mig till något jag inte vill bli. Och sen sitta där 45 år gammal och undra varför jag utbildade mig till mattelärare när jag hatar matte.
Visst jag har eventuellt jobb i åre nu. Dock tänker jag inte ens hoppas på det jag är så jävla trött på att bli besviken så jävla trött på att känna att jag inte duger eller räcker till för varken det ena eller det tredje. Allt känns galet hopplöst. hjälp mig.. :(
Nu ska jag gå ut och gå, ta en cigg och hoppas på att någon ser min potential och anställer mig. Alternativt att någon sticker x antal kvivar i mig
Hur ska ska man kunna gå in på en anställningsintervju och verka självsäker när man vet att det garanterat finns någon som faktiskt är bättre, har bättre utbildning, utstålning, är mer utåtriktad. Ja, tack. Jag har fattat det nu 200 mail senare. Vad ska jag göra? finns ju ingenstans att ta vägen nu. Jo jag kan börja plugga, fast jag inte vill/orkar. Jag vill tjäna pengar få in en fot i arbetsmarknaden. Men det går inte, för - tyvärr, det är svårt välja någon och jag dög inte, här heller.
Så, ska jag alltså bara hoppa på någon utbildning eftersom inga arbetsgivare ville ha mig, gå 3 år till och utbilda mig till något jag inte vill bli. Och sen sitta där 45 år gammal och undra varför jag utbildade mig till mattelärare när jag hatar matte.
Visst jag har eventuellt jobb i åre nu. Dock tänker jag inte ens hoppas på det jag är så jävla trött på att bli besviken så jävla trött på att känna att jag inte duger eller räcker till för varken det ena eller det tredje. Allt känns galet hopplöst. hjälp mig.. :(
Nu ska jag gå ut och gå, ta en cigg och hoppas på att någon ser min potential och anställer mig. Alternativt att någon sticker x antal kvivar i mig
Kommentarer
Postat av: Michaela
Gumman tappa inte hoppet! Det känns hopplöst och sämst och skit men det går!! Det finns ingen som är precis som DU och DU är precis vad någon söker där ute! Det är bara att fortsätta kämpa, fortsätta söka och hoppas. Tro mig, det går! Sätt mål om hur många jobb du ska söka varje dag, om du vill ha hjälp med att fixa ditt CV, hur du ska skriva, vart du kan söka eller vad som - så finns jag här! Jag har rätt mycket erfarenhet av det där och det är ju aldrig fel med lite hjälp om du känner att allt är hopplöst :) YOU CAN DO IT!
Trackback
