Talking to myself

Det är fantastiskt vad jag kan saker när jag druckit, som nu. sitter och bloggar sådär vid 5-6 tiden på en fredag/lördag.. Jag ser det som att det inte "byter" dag föränn man gått och lagt sig, som jag inte gjort än då. Jag vill fortfarande ha efterfest? hur länge ska en dam behöva tjata egentligen? UPPENBARLIGEN längre än jag kan räkna iaf..

Så jag tralla hem på nattbussen SJÄLV, (iof självvalt också) Det gick bra ända fram till sankt eriksplan, det stod en så jävla obehaglig gubbe precis vid stationen och garvade som dracula(bokstavligt talat) you know like " MOOOOOOHA-HA-HA-HA-HA-HA" så jag såg ingen annan lösning än att springa, tur det! annars kanske det inte hade suttit en sån här rund om fötterna anki och bloggat sådär onödigt som bara jag kan..

För övrigt var det här min sista "utekväll" i stockholm på ett bra jävla tag, kanske var därför jag var så fruktansvärt sugen på efterfest och därmed tvingade alla jag såg att ha roligt......... det fungerade btw inte..
Det känns stört, men ändå känns det stört att det ska kännas stört... DAH, jag är inte borta länge, faktiskt, egentligen... Men ändå.. längre än jag brukar... Vi får se hur det går, jag vill vara en kämpe! enda problemet är att det är en stor skillnad på att vilja och att vara.

Sen när blev det en fråga om NÄR jag skulle åka istället för OM jag skulle åka? jag tror fan jag missade den där allt för snabba övergången.